Am I ever going to be happy..?
Här sitter jag nu igen helt knäckt. Personen som var min första kärlek, mitt första allt, har nu lämnat mig för något jag inte ens har gjort.
Min föredetta "kompis" har hackat ett utav mina konton, låtsas efter och vara jag, och gått in och raggat på en jävla massa. Jag kommer inte in på kontot, men det är iallafall vad han säger som hänt.
Jag vet fortfarande inte vad som skrivits, till vem eller när. Allt han sa till mig var att det stod "Jag ligger hos min pojkvän som nu ligger och sover, hade hellre velat vara med dig"
Jag har försökt och förklara så många gånger att det inte är något jag själv har gjort. Och jag sitter fortfarande här med ett brustet hjärta, och tårar som inte slutar och falla längs mina kinder.
Jag vet hur ont det gör när någon är otrogen mot en. Det har hänt mig så många gånger. Jag skulle aldrig kunna få för mig och göra så mot någon. NÅGONSIN. Hur mycket en person någonsin sårat mig, så gör jag inte det tillbaka. Allt jag vill är och göra folk runt mig, att dom ska känna sig älskadem, lyckliga, speciella och veta att jag aldrig skulle kunna få för mig och såra dom. Jag som fått den uppväxten jag har, så är det något jag aldrig har fått. Och därför är det så viktigt för mig och aldrig utsätta någon i min närhet för liknande saker.
Att personen man älskar mer än något annat, som man vill dela resten av sitt liv med, ha dumma små tjaffs som etc hushålls sysslor, mfl. ens kan tro något sånt om mig. Han jag pratar om, är inget jag varit med om innan. Det var så mycket han fick mig och känna som jag aldrig har gjort förut.
* han gjorde mig lycklig, och fick mig och orka en dag till. Och fick mig och glömma all smärta jag har inom mig.
*Jag kände mig speciell. Jag märkte hur mycket han älskade mig, och hur glad jag gjorde honom.
Och jag kände på redigt för första gången i mitt liv, att någon älskade mig lika mycket som jag älskade honom.
Vårt förhållande var inte perfekt. Mycket var pga mig, mitt mående och min historia. And the other way around.,
Men jag är inte ute efter perfektion. Allt jag vill är någon som inte överger mig, ger mig lycka, stöd tröst och kärlek. Det är allt jag vill ha, och allt jag har och ge.
Och ärligt talat, att nu har förlorat honom, gör mer ont än något jag varit utsatt för innan.
Han var som min bästa vän. Såfort något dåligt hände, vände jag mig direkt till honom. För att han fick mig och känna mig så trygg, och älskad. Och ville först till honom när något bra hänt, för att han var min bästa vän. Och så glad som han gjorde mig, fick mig och vela mig vända till honom för och dela glädjen.
Har så mycket smärta i mig.
Jag känner att jag inte vill kämpa mer, alls. Jag kommer aldrig hitta någon som honom igen. Det han och jag hade, var once in a lifetime. Det var det som man hört talas om i musik, och på filmer.
Med honom, kände jag att vad som än händer så klarar jag det.
Kommer ihåg när jag låg hemma hos pappa på nätterna när han skällt ut mig, och slagit mig, att jag drömde mig bort till och hitta en sån som honom. Samma personlighet, och intresse. Exakt allt han hade var som jag drömt mig bort.
Efter att jag med varit ute efter folk som varit otrogna mot mig, (3 av 4) såp vet jag hur ont det gör. Och speciellt inte mot honom. När han är den dröm jag haft i flera år som har fått mig orka kämpa vidare. Jag sa alltid att han var som min skyddsängel. Och jag trodde verkligen att han visste om hur mycket han betydde för mig. Vad som än hände, var jag kvar hos honom. Just för att jag älskar honom så fruktansvärt. Och att jag vet att ingen är perfekt. Jag älskar honom för den han är, och vad han än gör mot mig så finns det inget som kan ändra på det. Jag önskar att jag kunde vara arg för att han gör såhär mot mig som jag själv inte orsakat eller varit medveten om. Men allt jag gör är och gråter. Just för att jag träffade skyddsängeln jag drömde om som liten, fångade hans hjärta, i bekostnad om mitt eget.
Jag vet inte hur jag ska överleva dethär
Min föredetta "kompis" har hackat ett utav mina konton, låtsas efter och vara jag, och gått in och raggat på en jävla massa. Jag kommer inte in på kontot, men det är iallafall vad han säger som hänt.
Jag vet fortfarande inte vad som skrivits, till vem eller när. Allt han sa till mig var att det stod "Jag ligger hos min pojkvän som nu ligger och sover, hade hellre velat vara med dig"
Jag har försökt och förklara så många gånger att det inte är något jag själv har gjort. Och jag sitter fortfarande här med ett brustet hjärta, och tårar som inte slutar och falla längs mina kinder.
Jag vet hur ont det gör när någon är otrogen mot en. Det har hänt mig så många gånger. Jag skulle aldrig kunna få för mig och göra så mot någon. NÅGONSIN. Hur mycket en person någonsin sårat mig, så gör jag inte det tillbaka. Allt jag vill är och göra folk runt mig, att dom ska känna sig älskadem, lyckliga, speciella och veta att jag aldrig skulle kunna få för mig och såra dom. Jag som fått den uppväxten jag har, så är det något jag aldrig har fått. Och därför är det så viktigt för mig och aldrig utsätta någon i min närhet för liknande saker.
Att personen man älskar mer än något annat, som man vill dela resten av sitt liv med, ha dumma små tjaffs som etc hushålls sysslor, mfl. ens kan tro något sånt om mig. Han jag pratar om, är inget jag varit med om innan. Det var så mycket han fick mig och känna som jag aldrig har gjort förut.
* han gjorde mig lycklig, och fick mig och orka en dag till. Och fick mig och glömma all smärta jag har inom mig.
*Jag kände mig speciell. Jag märkte hur mycket han älskade mig, och hur glad jag gjorde honom.
Och jag kände på redigt för första gången i mitt liv, att någon älskade mig lika mycket som jag älskade honom.
Vårt förhållande var inte perfekt. Mycket var pga mig, mitt mående och min historia. And the other way around.,
Men jag är inte ute efter perfektion. Allt jag vill är någon som inte överger mig, ger mig lycka, stöd tröst och kärlek. Det är allt jag vill ha, och allt jag har och ge.
Och ärligt talat, att nu har förlorat honom, gör mer ont än något jag varit utsatt för innan.
Han var som min bästa vän. Såfort något dåligt hände, vände jag mig direkt till honom. För att han fick mig och känna mig så trygg, och älskad. Och ville först till honom när något bra hänt, för att han var min bästa vän. Och så glad som han gjorde mig, fick mig och vela mig vända till honom för och dela glädjen.
Har så mycket smärta i mig.
Jag känner att jag inte vill kämpa mer, alls. Jag kommer aldrig hitta någon som honom igen. Det han och jag hade, var once in a lifetime. Det var det som man hört talas om i musik, och på filmer.
Med honom, kände jag att vad som än händer så klarar jag det.
Kommer ihåg när jag låg hemma hos pappa på nätterna när han skällt ut mig, och slagit mig, att jag drömde mig bort till och hitta en sån som honom. Samma personlighet, och intresse. Exakt allt han hade var som jag drömt mig bort.
Efter att jag med varit ute efter folk som varit otrogna mot mig, (3 av 4) såp vet jag hur ont det gör. Och speciellt inte mot honom. När han är den dröm jag haft i flera år som har fått mig orka kämpa vidare. Jag sa alltid att han var som min skyddsängel. Och jag trodde verkligen att han visste om hur mycket han betydde för mig. Vad som än hände, var jag kvar hos honom. Just för att jag älskar honom så fruktansvärt. Och att jag vet att ingen är perfekt. Jag älskar honom för den han är, och vad han än gör mot mig så finns det inget som kan ändra på det. Jag önskar att jag kunde vara arg för att han gör såhär mot mig som jag själv inte orsakat eller varit medveten om. Men allt jag gör är och gråter. Just för att jag träffade skyddsängeln jag drömde om som liten, fångade hans hjärta, i bekostnad om mitt eget.
Jag vet inte hur jag ska överleva dethär
